Du går igenom stan som om ingenting hänt..

Idag, en likadan dag som igår.. inget rör sig, när man tänker tänker man så mycket.

Varför inte jag?

Jag tänker på avstånd.. löver lossnar nu, dom kommer aldrig komma tillbaka på samma plats om dom en gång var på våren. Sommaren var härlig, grön och lustylld, det blåste lite ibland men hade endå samma plats. Det rörde sig, ingenting var någonsin stilla. Det var som om den varade i evighet fanns ingen tanke på hösten och det mörka, men färgen skiftar tillslut.. vackert orange, lysande gula toner, den röda intensiva fylliga färgen och tillslut kommer den mörka och dystra bruna in. Undrar om de förstår vad som händer? Om dom känner att fästet börjar lossna och att snart ligger du där på backen samtidigt som dom funderar på vad som egentligen hände den där dagen då det blåste upp till storm och allting bara lossnade. Hösten är förförisk i mina ögon, djup och intensiv.. till våren finns det inte längre då har snön tagit ner dem till jorden och allt som hände den där vackra sommarn med liv och rörelse är ett minne blott.

Lika verklig och vardagligt snygg som igår..